Den perfekta morgonen för mig startar i ensamhet innan resten av familjen vaknar.

Jag går ut med hundarna,ger dom mat och slår igång kaffebryggaren.

Jag dricker mitt kaffe i lugn och ro,och det är alldeles tyst i köket.

Denna morgon startade inte så.

Min son ska på utflykt idag med skolan. Han var taggad och var i full gång med att fixa det han skulle ha med sig idag. Min dotter for runt och letade efter kläder- som aldrig finns där dom ska.

Hundarna for runt och gnabbades och när dottern började mata dom med ost ( fast hon inte får såklart) var det ännu värre.

Tiden i köket,den ensamma stunden existerade inte. Nu var det fullt liv.

Och som gräddet på moset slår någon igång tv´n med ett smått irriterat barnprogram på högsta ljud.

GAAAA!

Det slår mig då att jag checkt vid ett svagt tillfälle lovat att hjälpa till att skjutsa barn idag.

Egotrippat tänkte jag nog att det finns så många föräldrar som faktiskt älskar att vara med på sånt här. Som kommer stå på rad och hejdlöst kasta sig in i detta för att hjälpa till. Jag står längst bak i kön och hoppas att ingen ser att jag finns.

MEN självklart vill jag ju inget annat än att mitt barn och hans klass ska få komma iväg på denna utflykt denna dag.

Så... 

Jag kan inte vara med på plats under dagen. Det är sant. Vi har en hundvalp här hemma som jag inte kan lämna ensam så många timmar MEN jag kan skjutsa och hämta om dom behöver hjälp med det.

Och så blev det. Dom behövde min hjälp.

För J´s skull är det en självklarhet att jag gör det. Och jag hoppades innerligt att fadern kanske skulle ha tid att åka istället. Det hade han haft-OM det inte var just idag.

Så där står jag denna morgon på en skolgård FULL med ungar och lärare och våndas. Känslorna inombords åker berg och dalbana och jag vill bara springa därifrån!!!

Tack till mitt barn som stod och pratade med mig. Och visade vilka barn som skulle åka med oss i bilen. Det fick mig att känna mig lugn.

Äru inte klok kanske du tycker nu?!

Jo.... för sån är jag.

Iväg kom vi.

Nu är jag hemma och lugnet i kroppen kommer tillbaka när jag tar hand om tvätt berget i tvättstugan. Några timmar kvar-sen är det dags att åka och hämta dom igen.

Bita ihop. MEN jag hoppas att killarna har massa roligt att berätta om dagen. Jag hoppas att dom har haft super kul och att det INTE regnar på dom. 

Även om jag själv inte trivdes som föräldrer i klassrummet såg jag på alla dessa lyckliga och förväntansfulla barn. Oj vad dom måste längtat efter denna dag. Hur bra kan det inte bli att få åka iväg och göra detta sista veckan innan sommarlovet. OCH då kunde jag ändå känna glädje att jag faktiskt var där och kunde hjälpa till så dom kom iväg :-) 

Helt hemsk är jag inte ändå!

Men i min tvättsortering kommer nästa känslorus i kroppen då jag inser att det faktiskt är idag som vi är inbjudna på träff/möte. Jag.vill.inte

Som introvert hatar jag sånt här. Att klistra på sig ett leende och prata med uber sociala människor en hel kväll. Gå runt och presentera sig och prata om (för mig) helt ointressanta saker.

Jag ber min man om vad som helst,han får vad han vill- bara jag får stanna hemma ikväll.

Nej.

Hans svar är: Du måste följa med.

Jag dör. Jag dör inombords. Miljoner tankar om vad jag ska hitta på för ursäkt cirkulerar i skallen på mig. Men jag vet att ingen är så bra nog att han kommer låta mig stanna kvar hemma.

För honom är inte detta alls så farligt som för mig.

Han pratar alltid med alla,han pratar alltid högst,han pratar alltid om ointressanta saker. Jag stå alltid halvt bakom honom OCH åter igen hoppas på att ingen ska se att jag finns.

Det finns alltid någon SOM ser att jag finns. Ni vet.... NÄMEN HEEEEJ!!! Vad kul att du oxå är med.

Mmm.....

Imorgon kommer jag låsa mina dörrar. Jag kommer dammsuga och vara helt själv. Och jag kommer vara jätte trött i skallen.

Men det är imorgon det :-)

Det fanns en tid när bloggen varje dag fylldes med inlägg. När jag älskade att få skriva av mig.

Ibland sitter jag här igen och önskar att det skulle komma tillbaka igen.

Jag börjat ett inlägg... jag suddar det... jag börjar om... suddar ut det.

Loggar ut. Stänger sidan. Skiter i det.

Vem fan är intresserad?!

Det sköna med en blogg är att jag faktiskt kan skriva vad jag gör utan att behöva berätta det. Förstår du? Människor runt mig slipper jag berätta för hur mina dagar har sett ut.

Slipper? Jo... för jag har mina dagar, jag har mina perioder som jag faktiskt inte vill/orkar prata med människor. Det kan gå någon dag,några dagar, en vecka. För mig är det bara hur jag är, för andra är det konstigt.

Konstig är ett ord som jag levt med länge. Det är inte bara en gång som jag fått höra att jag är konstig. Att jag inte är som alla andra. Att jag är osocial. 

Ordet konstig för andra har fått meningen "vad är det för fel på mig" för mig själv.

Meningen har vuxit sig starkare och även utvecklats till en extrem ångest. En ohanterad ångest.

På resan genom livet under flera år hittade jag "felet" på mig själv.

Det är inte fel på mig. Det är inga fel på mig alls. 

Jag är introvert.

Jag är extremt introvert av högsta grad.

Det är inte en störning, det är en personlighet. En personlighet som inte är riktigt lika vanlig som att vara extrovert.

Om jag fick möjligheten skulle jag dela ut flygblad till alla mina nära och kära som skulle få läsa på om det här. För om alla blev insatta i hur en introvert fungerar, skulle inte någon igen säga att jag är konstig, inte som alla andra eller osocial.

Det skulle hjälpa mig att leva. Det skulle underlätta min vardag.

Det handlar inte om att jag inte tycker om människor, det handlar om att jag umgås på mina egna villkor. 

Jag har förklarat mig som en ensam varg. Nu har jag ett annat ord på det: självsamhet. Självsamhet är inte samma som ensamhet. Det är två olika saker. Självsamhet är något som jag trivs med och har alltid varit så. Självsamheten har högst på önskelistan en hög betongmur runt min trädgård. Ingen ser in. Ingen klampar på oanmäld. Ingen stör mig. Inget irriterar.

Men betongmur kostar massor av pengar,tyvärr. 

Annars hade jag gjort det för länge sedan...

I olika böcker har jag sökt information om hur det är. För detta är faktiskt ett helt nytt ord för mig. Men har nog aldrig hittat hem så mycket som nu.

Jag har även fått en annan förståelse för min egna familj.

Vi har ett barn som är extrovert occh vi har ett barn som är introvert. Min man har den extroverta personligheten utåt medans han har det introverta inåt...

Det är en utmaning ibland att få ihop dagarna.

Men jag reser vidare. Och jag hoppas att jag landar mer och mer i att hitta mig själv.

Jobb,jobb och jobb. Sjuk personal-men idag är jag äntligen ledig!
Och nu vet jag inte alls vad jag ska göra?! Jag har ju längtat?men nu gick luften ur mig lite.

Jag har inte hunnit tränat.Och jag har haft ont i kroppen,så har heller inte orkat.
Idag är min planering att åka till bassängen. Måste ta mig i kragen och få tummen ur.

Igår var jag iväg och fixade mina naglar.Jag har aldrig gjort det förut. Men nu ville jag prova och har en vän som gjorde det.
Kanske dom skulle varit lite kortare ;-) men funkar bra ändå-mest ovant!

På fredag tänkte jag resa söder ut.Behöver kolla till husvagnen och helst plocka ihop där nere.Hoppas att S har tid oxå.Själv får jag inte ihop något.
Känns lite vemodigt att säsongen nu är över.Att dom härliga sommarkvällarna är finito.
Samtidigt liiiite skönt med höst.Vill gärna stalla in hästarna nu.Även om det dagliga jobbet med stallet kanske inte är 100% efterlängtat-så är det uber skönt i början att få in dom och komma tillbaka till rutin igen.

Har lite planer för hösten.Lite idéer om livet.Sen får vi se vad som blir av?och om det fortfarande stannar kvar att bara vara idéer eller inte.

Först,ska jag lämna köket och ta tag i dagen.Det är många timmar kvar innan barnen kommer hem?jätte många timmar faktiskt!

Ja?den blev inte alls som tänkt,inte det minsta faktiskt.
Och idag känner jag humöret sjunka.

Jobbar helg och sen med sjuk personal har jag fått jobba.Idag ringer min extra-helg-personal och meddelar att hon är typ kanske sjuk i helgen.
Jahopp?.då blir det ännu mera jobb.
Det ser lite mörkt ut,men antar att jag har onsdag som nästa lediga dag.

Har inte hunnit träna något i veckan och det bidrar oxå till sämre humör.
Idag orkade jag verkligen inte-men bet ihop och tog min PW ändå med hundarna.
Urusel tid och sega hundar.
Men va sjutton-jag gjorde det iaf!

Sen bar det av till skogen. Jag skulle knata iväg och plocka dom sista kantarellerna som var så små sist.
Det är en duktig bit att gå dit.
Och när jag kom fram fanns det inte en enda kantarell!!!!
Antingen har någon lyckats hitta dit och plockat dom.Eller så har vildsvinen bökat upp dom.
Hundarna var ju dock glada för att springa i skogen.
Vi åkte vidare till mitt trattis ställe och fick ihop drygt 5 L trattisar.
Lite lagom att rensa tycker jag.
Men kommer bli många turer tillbaka-för det var små jäklar överallt!

Nu blir det en liten stund i soffan.
Min rygg dödar mig. Har så ont!!!
Hade varit mer än bra om jag hade kommit iväg till bassängen 3 ggr den här veckan.
Men men? så kan det bli.

I onsdags var jag mindre smart och tog en PW med hundarna direkt på morgonen för att efter det ta min timma i bassängen.
Hela kroppen skrek att gå upp ur vattnet och typ dö.Jag lovar? var millimeter ömmade och smärtade vid varje simtag.
Men har jag bestämt 1 timma,då ÄR det banne mig så.

Igår var jag tvungen att ta en repa på mega och stadium outlet innan timman i bassängen.
Vi insåg 5 minuter innan skolbussen kom att ungarnas båda jackor hänger fint kvar nere i husvagnen.
Jag fick mig en rejäl utskällning av min dotter i tidig tonår om HUR mycket hon skulle frysa och hur blöt hon skulle bli under dagen.
Dom fick 2 jackor var då jag inte kunde bestämma mig riktigt.
Men sån är jag.
Timman i bassängen var faktiskt lite jobbig även igår.Klart det är?har inte tränat på 2 år.
Har ätit alldeles för mycket godis,god mat och en hel del alkohol denna sommar.
Så är ju bara att skylla sig själv att kroppen stretar emot nu.
Men ingen seger utan kamp!
Efter timman i omklädningsrummet var där en hel gymnasieklass.
Medans jag rotade runt i väskan och letade efter diverse saker började min sminkväska att vibrera!
Jag tänkte inte mer på saken,rotade fram min nästrimmer och stängde av den.
Med blickarna jag fick av dom unga tjejerna och synen med trimmern i handen insåg jag HUR det faktiskt SÅG ut!!!!
Fan?
Jag hoppas skolklassen var på besök från typ Malmö och aldrig återvänder till Kumla igen-samtidigt som mig.

Idag är vädret piss.
Jag måste åka och handla och får inte ihop med med att simma.Därför var en PW på schemat idag.
Men insåg oxå att jag skulle få DRA två hundar svängen runt då dom inte ens ville gå ut och kissa imorse!
Jag tog beslutet om att ta mitt springband.
Det är nog det bästa sättet att plåga sig själv på.
Man stirrar på tiden och metrarna man tar sig fram.Inte ens musik hjälper,inte det minsta.
Det hjälper inte att bandet även står i husets varmaste rum och jag glömde öppna fönstret.
Det vart inte samma distans och inte riktigt samma tempo som ute.
Men jag tog mig genom 40 minuter iaf.
Ingen seger utan kamp.Det ska smaka bajs i munnen-då vet man att det tar!!!

Nu ska jag hoppa in i duschen och ta mig iväg och handla.Hämta paket och något filter till S.
Har kämpat på bra den här veckan.Nu väntas en jobb helg.Hoppas att jag kan hålla även över helgen och köra mina PW trots att jag kommer vara trött.

Ibland,inte ofta,kikar jag in här.
Har även försökt skriva något?men kommer aldrig på vad.
Ett inlägg 2020,innan det 2019.
Inte aktiv skulle man nog bestämt kunna säga.

I fredags bestämde jag mig för att återgå till bassängen igen.
Typ 2 års uppehåll.
Jag hade inte med i beräkningen att badhusen i Örebro län inte öppnar förns 11.
Så besviken fick jag istället åka till Ica maxi och spendera min ?sim?tid där.

Gav mig fan på en promenad istället och tog mig runt kyrkan med en hund som draghjälp och en hund som motdrag. Lexi förstod inte alls det där med en PW.
Tiden jag fick skulle jag helst velat radera!!! Nu vet jag att jag inte kan jämföra med sista tiden då jag sprang runt kyrkan. Nåja? bara traggla mot målet.
Dock kommer jag nog aldrig komma tillbaka till sprigningen då mina fötter tog alldeles för mycket stryk av det,som ledde till mitt avbrott i träning.

Jag fick dock i lördags känna i kroppen av min promenad,och i söndags.
Lördagens promenad blev kort och i söndags ingen alls.
Jag får problem med fötterna eller rättare sagt mina stortår.
Jag beställde nya,svindyra,skor.
Dom andra 4-5 paren får stå kvar på hyllan.

Idag var det dags att inta bassängen.
1 timme.
Jag var ju definitivt inte i samma goda kondition som när jag lämnade bassängen sist? hahaha.
Men har jag bestämt 1 timmas simning -då är det så!
Jag hade blivit besviken på mig själv annars.Och det är faktiskt det sista jag behöver just nu.
Istället ragglade jag ur bassängen efter 1 timma och funderade på om jag överhuvudtaget skulle ta mig till bilen!
Imorgon är det på det igen.
Jag saknar dock musik.Jag lyssnar alltid på musik och där i bassängen är det så sjukt tyst!
Kan man ha peltor på sig?Det skulle göra min timma i vattnet 100%.

Eftermiddagen spenderades med pappersarbete hemma med kaffe och med dom nya skorna på fötterna.
Mamma har sagt att jag måste gå med dom inne tills det känns rätt och inte ge mig ut och promenera med dom det första jag gör.
Skulle väl jag aldrig göra??! Hihi!
Dom kändes bra?så kanske jag vågar ta mig en tur med dom på fredag!

Jobb söndag.
Jag har haft så ont i ryggen i veckan-så jag gjorde ett byte.Annars är söndagar min lediga dag och fredagar.
Det går bra.Det går bra att jobba helg ändå.
Jag minns när jag jobbade på rusta (jösses det är typ 15 år sedan!!!)då var jobb helgerna skit... inget roligt alls.
Nu funkar det fantastiskt bra.
Men kanske det beror på att jag sätter mina egna krav-jobbar jag undan i veckorna blir det mindre på helgerna.

Bilen... jag fick tillbaka min älskade bil i fredags.Har varit utan den sedan 23:december.
Jag skulle bara som fortast ned till Ica och handla lite granna.
När jag skulle hem,startade inte bilen?!
Det blidde inte bättre än som så att jouren kom ut och fick ringa ut bärgaren...
Min fina bil bärgades in till VEHO-bil...
Det drar ju ut lite på tiden oxå med alla röda dagar som varit.
Vad som kunde konstateras denna gång var att vi haft råttor/möss som byggt bo i motorn,gnagit av en jävla massa kablar!!!
Uppskattat värde för lagning 120.000-150.000:-
Det svävade på en skör tråd om försäkringsbolaget skulle ta det eller inte...då dom inte står för gnagarskador,inte heller Mercedes tar det.
Vi hade TUR!!!Ren och skär tur.Och jag tackar mig själv att jag valde ett annat försäkringsbolag på bilen än vad vi har på allt annat!
NU hoppas vi att allt krångel med bilen upphör och den rullar och går.Den är inte ens 2 år gammal i dagsläget.
Vi sa att vi skulle byta bil omedelbart när vi fått hem bilen-men det är oxå en stor summa pengar.Vi har inte lust med det heller.
Men nu är bilen hemma.
Vi håller tummar och tår att allt funkar nu.
Annars kan jag tillägga att servicen från VEHO varit i toppklass.

Vi firade jul-åt den godaste julskinkan EVER på gubbens skjutna vildsvin.
Vi jobbade hela julen.
Vi firade nyår.
Vi gick på bio-nya Frost 2.Jag tyckte inte att det var den bästa filmen jag sett kanske.Men ungarna var super nöjda.
Sen tillbaka till vardagen igen och allt vad det innebär.
Nu med stormsteg mot sportlovet.
Som vuxen har man delmål i barnens lov.Man ser fram emot,stretar genom loven och tar nya tag mot nästa.

Vintern är enligt mig perfekt!Behöver inte komma någon snö...och som idag när solen äntligen skiner,är det bara så underbart!Det ger en hopp om en vår.
Även om bakslaget kommer att komma när man minst anar det...!

Och ja...barnen vart mer än nöjda över sina julklappar!!!Det vart lyckat och bra även detta år!

Linas och Pinocchios träning drog igång igen i fredags!

Jag är klar!
Jag är klar inför årets stora dag-enligt barnen!Jag var tveksam över att ro detta i hamn detta år.
Men nu kan jag alltså sitta i soffan,titta på granen och alla inslagna julklappar,ta ett glas vin och känna:YES!
Är dock lite missnöjd över att jag inte hittade ?DEN? julklappen i år.
Ni vet den där speciella julklappen som får barnen att bli galet glada och glömma bort alla dom andra klapparna.
Men jag hoppas att jag lyckats bra ändå...

Idag har vi varit på årets julbord.
Ute i det allra senaste...men bättre sent än aldrig.
Vi valde att faktiskt bara bjuda personal med familj.Och eftersom det bara är en anställd-så vart vi inte så många.
Men gud vad skönt och lugnt det blev.
Och som vanligt äter man minst en tallrik mat för mycket.Mår som en stoppad korv och är glad att detta faktiskt bara sker EN gång om året.
EN gång om året får jag äta den himmelska banan och mango pajen som får alla andra godsaker att blekna!!!
Med alldeles för många tabletter för magen intagna,kommer jag nu i X-antal dagar att må skit.
Nåja... det går oxå över.

Imorgon firar vi födelsedag.
Joel har väl äntligen förstått att julgran och julklappar INTE är pga hans födelsedag!Det är ju inte så lätt att förstå kanske.
I fredags åkte vi till stan och han fick faktiskt välja sina egna födelsedagspresenter.
Jag var lixom tom på idéer vad jag skulle köpa till honom,så det var lättare att bara låta honom bestämma själv.
Jag undrar om vi någonsin kommer lyckas tajma hans födelsedag bra?!

Nu väntas ett jullov för kidsen.Jobb för mig och gubben.Även om jag ogillar snö starkt-hade det varit bättre än all denna lera.
Joel fick med sig ett jullovs-bingo hem.Gör en snögubbe,bygg en snölykta,åk pulka var bla aktiviteter som fanns med.
Yes...i vilket värld då???Tänker hur man kan byta ut aktiviteterna...?!Typ:se hur långt du kan sjunka i lera,hur smutsig kan man bli?och kanske...bygg lerkakor...!
Man kan flina lite åt det-men är ju tråkigt för ungarna.

Nu ska jag njuta en sista stund i soffan innan sängen hägrar.Underbara älskade säng!Och imorgon kan jag unna mig lite sovmorgon!