Att vinka i fönstret till Lina!
Jag och Joel står alltid i fönstret i grovköket och vikar till Lina när hon åker till dagis.
Idag sov Joel när hon åkte.
Jag gick in i köket och tog kaffekoppen,insåg att jag inte står i fönstret.
Springer ut till grovköket och fönstret.
Lina skiner upp som en sol när hon ser mig och börjar vinka.
Det slår mig då,att det är ju faktiskt inte bara för Joels skull,att han tycker det är kul,det är ju ÄVEN för hennes skull!!!
Det är så lätt att komma av sig!
Hittills har jag bara glömt vinka till henne,EN endaste gång-och det var inte idag:-)

Dom har utflykt idag på dagis,åh,vad jag håller tummarna för att det ska vara uppehåll!!!
Det spöregnar här nu:-/
Hon har sett fram emot detta...och packade själv sin väska med det som skulle med till utflykten:-)
Men även...om det öser ned,tror jag-nej VET jag-att fröknarna löser det på bästa sätt!