Igår var vi på utflykt.Meningen var att vi skulle upp till raukarna? men efter kustvägen upp gjorde vi ett stopp för att bada i värmen.
Insåg då att jag glömt haltin till Elsa och Lexi.Så målet avbröts.
Det är mycket folk uppe vid raukarna och även hundar.Elsa och Lexi drar kopiöst mycket vid sånna tillfällen,så händerna går sönder på en.
Nu var väl detta inte den bästa badplatsen då den endast var sten.Små och stora stenar? väldigt krångligt att gå på och ta sig ned till vattnet.
Men en stund blev det iaf. Vi fick svalka oss i iskallt vatten innan vi fortsatte.
Nu körde vi rätt över ön till andra sidan och hamnade ute i en kohage.
Det var inte mycket bättre att bada där.
Det blåste väldigt mycket och kändes inte det minsta att det var 32 grader ute.

Väl tillbaka igen fick det bli mera bad. Det var ju ganska rejält varmt igår.
Senare badade vi igen.
Det gäller att passa på.

Idag är det mulet och blåser lite granna.
Rejäl skillnad mot igår kan man ju säga.
Vi har på planering att åka till Kalmar glass idag.Får se om det blir av.
Jag måste städa här i vagnen och förtältet?efter varma dagar blir det väldigt skitigt när man inte orkar dammsuga i värmen.

Det skulle ju bli lite sämre väder nu.
Tråkigt.
Men samtidigt är det lättare att åka härifrån när det är dåligt väder än när solen skiner och det är en härlig dag.

När vi åker på utflykt här på ön,på vägar i obygden och ser andra saker än turist typiska ställen,önskar jag alltid att vi skulle bo här!Jag känner mig alltid så hemma här.
Älskar detta landskap och atmosfär.
Hektiska och intensiva månader med turister och sedan mera ödelagda gator i månader.Det skulle passa mig.
Jag tror att jag i mitt nästa liv ska bli Ö?bo här.
Även Kalmar är en levande stad som jag finner som en ?glad? stad om man jämför med Örebro.
Även om vi kan vara lyckligt lottade med Örebro.Det är en stor stad med allt man behöver.Alla affärer och företag som man nyttjar och använder finns i våran stad.

Jag är en rastlös själ och behöver alltid ha något att se fram emot,något att planera för.Annars blir jag uttråkad och hamnar lätt ned i mörkret av depression och går in i min egna introverta bubbla och utesluter alla runt omkring mig.
Jag skulle lätt kunna bryta upp livet och ta med mig familjen och börja om på nytt någon annanstans.Det skulle vara så läskigt härligt.Starta på nytt.
Men S är inte sådan.Han skulle aldrig ens kunna tänka en sådan tanke,eller kanske inte våga tänka tanken.
Han lever alltid här och nu-aldrig i fantasi eller utanför sin box.
Om jag pladdrar på om drömmar hit och drömmar dit stirrar han på mig med halvt intresserade ögon och skakar på huvudet.Så kommer realisten med en stor Sten och BAM.Där tar det slut.
Vi får nöja oss med en liten del av min värld här på somrarna och en annan del av S värld hemma på vintrarna.