Den perfekta morgonen för mig startar i ensamhet innan resten av familjen vaknar.

Jag går ut med hundarna,ger dom mat och slår igång kaffebryggaren.

Jag dricker mitt kaffe i lugn och ro,och det är alldeles tyst i köket.

Denna morgon startade inte så.

Min son ska på utflykt idag med skolan. Han var taggad och var i full gång med att fixa det han skulle ha med sig idag. Min dotter for runt och letade efter kläder- som aldrig finns där dom ska.

Hundarna for runt och gnabbades och när dottern började mata dom med ost ( fast hon inte får såklart) var det ännu värre.

Tiden i köket,den ensamma stunden existerade inte. Nu var det fullt liv.

Och som gräddet på moset slår någon igång tv´n med ett smått irriterat barnprogram på högsta ljud.

GAAAA!

Det slår mig då att jag checkt vid ett svagt tillfälle lovat att hjälpa till att skjutsa barn idag.

Egotrippat tänkte jag nog att det finns så många föräldrar som faktiskt älskar att vara med på sånt här. Som kommer stå på rad och hejdlöst kasta sig in i detta för att hjälpa till. Jag står längst bak i kön och hoppas att ingen ser att jag finns.

MEN självklart vill jag ju inget annat än att mitt barn och hans klass ska få komma iväg på denna utflykt denna dag.

Så... 

Jag kan inte vara med på plats under dagen. Det är sant. Vi har en hundvalp här hemma som jag inte kan lämna ensam så många timmar MEN jag kan skjutsa och hämta om dom behöver hjälp med det.

Och så blev det. Dom behövde min hjälp.

För J´s skull är det en självklarhet att jag gör det. Och jag hoppades innerligt att fadern kanske skulle ha tid att åka istället. Det hade han haft-OM det inte var just idag.

Så där står jag denna morgon på en skolgård FULL med ungar och lärare och våndas. Känslorna inombords åker berg och dalbana och jag vill bara springa därifrån!!!

Tack till mitt barn som stod och pratade med mig. Och visade vilka barn som skulle åka med oss i bilen. Det fick mig att känna mig lugn.

Äru inte klok kanske du tycker nu?!

Jo.... för sån är jag.

Iväg kom vi.

Nu är jag hemma och lugnet i kroppen kommer tillbaka när jag tar hand om tvätt berget i tvättstugan. Några timmar kvar-sen är det dags att åka och hämta dom igen.

Bita ihop. MEN jag hoppas att killarna har massa roligt att berätta om dagen. Jag hoppas att dom har haft super kul och att det INTE regnar på dom. 

Även om jag själv inte trivdes som föräldrer i klassrummet såg jag på alla dessa lyckliga och förväntansfulla barn. Oj vad dom måste längtat efter denna dag. Hur bra kan det inte bli att få åka iväg och göra detta sista veckan innan sommarlovet. OCH då kunde jag ändå känna glädje att jag faktiskt var där och kunde hjälpa till så dom kom iväg :-) 

Helt hemsk är jag inte ändå!

Men i min tvättsortering kommer nästa känslorus i kroppen då jag inser att det faktiskt är idag som vi är inbjudna på träff/möte. Jag.vill.inte

Som introvert hatar jag sånt här. Att klistra på sig ett leende och prata med uber sociala människor en hel kväll. Gå runt och presentera sig och prata om (för mig) helt ointressanta saker.

Jag ber min man om vad som helst,han får vad han vill- bara jag får stanna hemma ikväll.

Nej.

Hans svar är: Du måste följa med.

Jag dör. Jag dör inombords. Miljoner tankar om vad jag ska hitta på för ursäkt cirkulerar i skallen på mig. Men jag vet att ingen är så bra nog att han kommer låta mig stanna kvar hemma.

För honom är inte detta alls så farligt som för mig.

Han pratar alltid med alla,han pratar alltid högst,han pratar alltid om ointressanta saker. Jag stå alltid halvt bakom honom OCH åter igen hoppas på att ingen ska se att jag finns.

Det finns alltid någon SOM ser att jag finns. Ni vet.... NÄMEN HEEEEJ!!! Vad kul att du oxå är med.

Mmm.....

Imorgon kommer jag låsa mina dörrar. Jag kommer dammsuga och vara helt själv. Och jag kommer vara jätte trött i skallen.

Men det är imorgon det :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Igår firade vi här hemma. I veckan fick jag godkänd F-skatt, så nu har jag min enskilda firma! Blev lite nervös faktiskt? nu då lixom? Vad händer nu? Det är ju ganska stort ändå. Även om jag har svårt att lägga utrymmet åt sidan så måste jag gö...

Äntligen välbehövlig SOL! Varmt och skönt här nere hela dagen. Passade även ypperligt bra eftersom vi rev tältet idag och satte upp det lilla tältet. Det var större än jag förväntat mig? så bara på plus. Så mesta delen av dagen har gått åt att p...

Hade lovat ungarna att vi idag skulle åka till Marieberg. Jag kan bara erkänna att jag hatar det. Jag är inte alls imponerad av det stället längre? tycker mest att det är krimskrams. En gång i tiden var Marieberg bra. Sen det där med att handla k...

Vi packade ihop och åkte hemåt, jag och J, i onsdags. Han hade hemlängtan och jag hade sagt att det var han som bestämde när vi skulle åka hem! Väl hemma efter dryga 3 veckor borta väntar en hel del tvätt,en hel del avsaknad av mat i kylskåpet och ...

Vi stannar en dag till? och kanske ännu flera dagar? vi får se helt enkelt. Idag kommer J?s kompis hit så det lovar upp lite granna för honom. Dom har gått om varandra lite granna i sommar-tyvärr! Hon har varit här när vi inte har varit här och vis...